Symptom vid IBS (Irritable Bowel Syndrome)
IBS kännetecknas av återkommande obehag och/eller smärta i magen, förändring i frekvens och utseende på avföringen samt uppblåst mage. IBS är ett vanligt, kroniskt och oförutsägbart tillstånd och en störning i hur tarmen arbetar.
För att få diagnosen IBS (i stället för funktionell förstoppning eller funktionell diarré), måste patienten ha magsmärtor. Magsmärtor eller en känsla av obehag räknas som ett huvudkriterium för diagnosen IBS. Typiskt för IBS är också att obehaget lindras efter tarmtömning.
IBS-patienten kan ha milda, moderata eller starka smärtor och symptomen kan även variera betydligt hos individen. De flesta upplever periodvis mindre symptom.
Det är vanligt att stress förvärrar magsmärtorna.
En grupp internationella experter (Rome Foundation) har definerat kriterierna för att diagnosticera IBS, baserat på symptom (Lacy & Patel 2017).
Rome IV-kriterierna för IBS-diagnos:
Återkommande magsmärtor eller obehag minst en dag per vecka de senaste tre månaderna, i kombination med två eller fler av följande kriterier:
- Smärtan förändras vid tarmtömning.
- Förknippas med en förändring i avföringsfrekvens.
- Förknippas med en förändring i form (utseende) för avföringen. Kan vara diarré, förstoppning eller att det växlar mellan dessa former.
Kriterierna ska vara uppfyllda under de senaste 3 månaderna, med symptomdebut minst 6 månader före diagnostillfället.
Det finns tre undergrupper av IBS, baserat på det dominerande symptomet under dagar vid onormal avföring. Klassificeringen används primärt för klinisk forskning.
| Undergrupp av IBS | Beskrivning |
| IBS-C | IBS med främst förstoppningsbesvär |
| IBS-M | IBS med blandade hårda och lösa avföringar |
| IBS-D | IBS med främst lösa avföringar |
Om patienten inte kan klassificeras som någon av ovanstående grupper ges de benämningen IBS-U.
För att identifiera undergrupperna, används Bristol Stool Form Scale (Lewis & Heaton 1997), även kallad Bristolskalan.
| Type | Description | Indications | |
| 1 |  | Separata hårda klumpar, som nötter (svåra att klämma ut) | Förstoppning eller IBS-C |
| 2 |  | Korvformade, med klumpar | Förstoppning eller IBS-C |
| 3 |  | Som en korv med sprickor på ytan | Normal avföring |
| 4 |  | Som en korv eller orm, jämn och mjuk | Normal avföring |
| 5 |  | Mjuka klumpar med tydliga kanter (lätta att klämma ut) | Normal avföring eller diarré |
| 6 |  | Fluffiga bitar med trasade kanter, en mosig konsistens | Diarré eller IBS-D |
| 7 |  | Vattnig utan bitar. Helt flytande. | Diarré eller IBS-D |
Inverkan på folkhälsa och samhälle
IBS är ett vanligt tillstånd över hela världen. Även om tillståndet inte är livshotande kan sjukdomen ha en betydande negativ inverkan på personens livskvalitet. De som är drabbade bör få information om hur viktig självhjälp är för att kunna behandla sina symtom effektivt. De som har många åkommor har en stor konsumtion av vårdtjänster. IBS har därför också en betydande inverkan på våra hälsoresurser.
11,2 %
av världens befolkning
lider av IBS 2
Vanligen är patienten som diagnosticeras under
50 år
1,5 x
mer vanligt hos kvinnor
än hos män
Patofysiologi vid IBS
IBS är en funktionell tarmsjukdom som ofta overlappar andra sjukdomar.
Typiskt för tillstånden är, att personerna ofta har andra sjukdomar (komorbiditet) i tillägg, så som fibromyalgi och andra muskel-/skelettsmärtor, trötthet och psykiska sjukdomar (som ångest och depression).
Man vet inte helt vad som förorsakar IBS, men flera faktorer verkar vara inblandade i utvecklingen av sjukdomen:
- Ärftlighet (genetik)
- Diet Hos många med IBS utlöser vissa specifika livsmedel symptomen, så kallade FODMAPs (Fermenterbara, Oligo- Di- och Monosackarider och Sockeralkoholer (Eng. Polyols)). De absorberas dårligt och förorsakar gasproduktion, uppblåst mage och obehag/magsmärtor.
- Tjocktarmsbakterier Ändring i mikrobiota i tarmen; kvantitativa och kvalitativa ändringar. Personer med IBS kan ha en sammansättning av tjocktarmsbakterier som avviker från de bakterier man hittar hos friska personer. IBS symptom kan utvecklas efter en episode av infektiös gastroenterit eller vid intag av antibiotika. Bakteriell överväxt i tunntarmen spelar också roll för utvecklingen av IBS.
- Låg grad av inflammation Vissa kan ha en låg grad av inflammation i tjocktarmsväggen – särskilt de som lider av postinfektiös irritabel tarm.
- Stress. Stress påverkar sjukdomsförloppet vid IBS. Känslor och hur man mår påverkar hjärnan. Hjärnan sänder ut signaler till tarmen som kan ge upphov till förändringar där. Detta samband brukar på engelska benämnas Gut brain axis, eller tarm-hjärna-axeln på svenska.
Neurobiologiska, psykosociala och genetiska faktorer, i tillägg till mikrobiotan i tarmen medverkar till symptombilden.
En rad patofysiologiska förändringar kan observeras vid IBS, t.ex.
- Ändringar i tarmens motilitet och känslighet
- Aktivering av immunologiska reaktioner
- Störningar i hjärnans funktion
- Ändrad tarmpermeabilitet
- Ändrad tarmflora (fekal dysbios)
- Födoämnesallergier
Översikt för patofysiologin vid IBS
